Gatubarn

Igår läste jag Roslund och Hellströms bok Flickan under gatan, om gatubarn i Sverige och Rumänien som ingen vill kännas vid. Barn i Sverige som lever i tunnelsystemet under Stockholm, och 43 barn från Rumänien som kördes till och släpptes av i Stockholm i tron att de kom till Skottland. Boken bygger på sanna berättelser där författarna har identifierat och intervjuat gatubarn, men officiellt händer inte detta i Sverige. Och när jag googlar 43 rumänska barn i Sverige, då får jag bara sportresultat... Det är ju så att man tvivlar, och då är det förstås enkelt att glömma och låtsas att inget har skett.

Om jag var din hemmafru

Senaste och numera populäraste kokboken hemma är den som gör att jag känner mig som en riktig italiensk matmamma:

Lotta Lundgren skriver riktigt roligt och recepten lyckas med kombon lyxigt men enkelt - det man alltid eftersträvar. Jag ser verkligen fram emot SVT´s andra säsong av Landet Brunsås i höst!

Stockholms skärgård

Sista semesterveckan bestämde vi skulle vara så lugn och skön som möjligt. Efter vår vandringsupplevelse kände vi mer för bekväma ställen där det finns god mat. Vi tog Waxholmsbåten ut till Finnhamn och hyrde en stuga ett par nätter.

Man kan sammanfatta våra aktiviteter i några få ord; vi åt gott, solade och badade, läste och beundrade utsikten. Vi avslutade med en tur till mammas och pappas landställe på Ljusterö där vi blev bjudna på en stor och god middag.

Idag regnar det och det känns faktiskt helt ok att sommarsemestern är över för i år, vi körde ett riktigt Sverigerace och är väldigt nöjda med våra veckor.

Höga Kusten

Andra semesterveckan var vi uppe och vandrade Höga Kustenleden.

Lite spontant blev det så vi flängde runt i ett antal sportbutiker och köpte hela utrustningen dagen innan. Tält, sovsäckar, liggunderlag, vandrarkängor, kläder, myggmedel, solkräm. Och såklart skavsårsplåster.

Körde 45 mil upp till Höga Kustenbron där vi skulle börja vår vandring.

Glada i hågen och med full utrustning satte vi igång.

Leden går både genom tät skog, upp i berg med vidsträckta utsikter och längs havet.

Vi hittade en väldigt vackert belägen campingplats där vi gärna hade stannat om inte leden krävde fler mil att gå.

Välförtjänt glasspaus.

Efter fyra dagars vandring och sex gångna mil hjälpte inte skavsårsplåstrena mer, vi rundade av med ytterligare en glass och begav oss hem igen. Vandringen var en upplevelse och det är roligt att pröva sig själv, men vi var rätt glada när vi återsåg vår bil igen och styrde kosan mot Gustavs brors landställe där vi fick ett varmt välkomnade med en nybäddad säng, mat och vin och trevligt sällskap.