Vinter igen

SL alltså... Jag känner att jag tillhör en av de förskonade som INTE bor på pendeltågslinjen utan som faktiskt har ganska många gröna och fina linjer att välja på. Ända hamnar jag där med, i bitande kyla väntandes på bussen/tåget som aldrig kommer för att känna hur ilskan bara växer och jag vet att det finns ingenstans jag kan rikta den - inte en människa verkar ju kunna ta tillvara på kritiken och göra något bra av detta som alltid återkommer! Ikväll väntade jag 25 minuter på en tvärbana, ni vet när man ser minuterna ticka ner och känner att åh vad skönt, nu kommer den strax och om tio minuter sitter jag hemma i pyjamas och med te i koppen. Men nej, från kommer nu dundrar det upp till tio minuter igen och hoppet bara rinner iväg. Även igår stod jag där, då i väntan på en buss som jag förgäves glodde efter i 35 minuter. Ingen information såklart. Så dyker nästa buss upp och jag tänker att nu ska jag ta mod till mig och fråga vad som egentligen hände med förra bussen och varför det inte går ut information, men denna busschaufför har ju ingen koll på det. Han kör sin buss i godan ro och vart samordningsansvaret ligger verkar ingen veta. Det är så frustrerande! Jag tänker att det måste ju finnas massa saker, både utomhus och inomhus, som trots dåliga odds ändå fungerar bra i "fel" förutsättningar. SL är ju ändå inte en sommarlösning... Plus att det är ju avgångar som går i tid och helt enligt plan, är det ren tur då? Jag menar, bara för att det är halt är det inte alla bilister som krockar utan det beror på hur man förhåller sig till halkan. Just halkan känns ju då som en otroligt stor, enkel och generell förklaring för de flesta problem. Och lite väl simpel lösning för en själv, att helt sonika skylla ifrån sig på något som alla vet att ingen kan göra något åt.

Jobba, sova, jobba, sova

Det är tuffa tider just nu. Mycket jobb, inte så mycket socialt liv. Jag har nog däckat i sängen och soffan varje kväll denna vecka. Gustav jobbar numera halvtid och tillbringar många sena kvällar på jobbet, denna vecka kom han hem halv två på natten tre gånger. Och det klaffar ju inte så bra med mitt kontorsschema, sedan i tisdags har vi bara "setts" när vi har sovit i samma säng mellan ca 02.00-06.30! Man kan säga att helgen är ganska efterlängtad för oss båda.

Om någon timma är det dags att fira Naimies födelsedag, jag ser fram emot lagad mat och kanske lite vin, i vårt hem sovs det ju mest! Imorgon blir det big italian dinner när vi ska bjuda min kompis Åsa och hennes pojkvän på mat. Skönt att träffa lite folk och ladda batterierna, snart är ju nästa vecka här och allt börjar om igen!

Längtar

Jag är en sommarmänniska. Då lyser allt lite starkare, livet är lite bättre och livskvalitén snäppet vassare. När man kan gå i öppna skor med bara ben, vakna till att solen lyser in genom fönstret, hänga i en park med en flaska vin efter jobbet, njuta av uteserveringar i solnedgången och hänga i skärgården med vänner. Om bara två månader bör det vara vår. Iskakorna på marken tillsammans med snövallarna som gör att det är svårt att gå normalt bör vara borta, chocken av att komma ut på morgonen och märka att temperaturen nog sjönk minst fem grader över natten och man ångrar att mössan ligger kvar på hatthyllan finns inte längre, det praktiska tänkandet med lager på lager kläder (så man ser ut som en mullig isbjörn) för att inte frysa är inte längre en nödvändighet. Längtar så!

Vinden har vänt

Nytt år, nya utmaningar och nya möjligheter. Nu känns det verkligen att året är igång, jul och nyår är bortglömt för länge sedan och nu väntar en transportsträcka till vår och sommar. Det har mest varit jobb och träning för mig de senaste veckorna, inte en så minnesvärd månad direkt. Men jag tror att vinden har vänt! G har fått ett jättebra deltidsjobb, jag har betalat tillbaka min härliga restskuld till CSN och ekonomi ser mycket ljusare ut - vilket innebär fler resor, mer shopping, godare mat och roligare fritid! Bara fyra månader kvar till juni...