Välkommen till Sverige

Kvällen började bra. Jag hittade de skorna som passade med min kjol, som passade med mitt linne, som passade med hur jag tänkte att kvällen skulle se ut. Vi sågs på söder och jag tänkte att det var ett ypperligt alternativ eftersom det blir så kort bit att åka för mig. Jag var bland de första som anlände och vi satte oss på en uteservering på Medborgarplatsen för att vänta in de andra, rödvin i solnedgången i Stockholm har aldrig varit fel. När alla hade kommit började vi röra oss mot middagen. Koh Pagnan hade fullt så vi gick till Sonjas Grek där vi blev mätta och mycket nöjda på deras goda mat. Vi satt kvar och drack upp vinet medan vi bestämde vart vi skulle gå vidare, någon säger att han känner till ett ställe på söder som är en blandning av bar och klubb. Alla är med och vi går dit. Åldern på gänget sprider sig mellan ca 23 och 40, alla får visa leg. Vakterna skämtar på ett insmickrande och trevande sätt för att få oss bekväma. Inträdet är 100 kronor och jag hinner tänka att jag vet ju inte vad jag betalar för än, kan man få blicka in en sekund? Men nej, det sa jag inte, och väl inne möts vi av... ja, nästan ingen. Stället är i princip tomt, på tv-skärmarna visas två siluetter av tjejer som dansar tätt ihop på ett nittiotalsaktikt vis, ur högtalarna ljuder remixer av sommarens mest utspelade låtar. En känsla av återvändo till åren runt 18-22 börjar infinna sig, och ångern över att inte ha gått någon annanstans kommer plötsligt. "Välkommen till Sverige!" säger Frida och ler, det känns ironiskt. Vi tar ett glas vin, säger att vi går vidare till Trädgården så snart vi druckit upp. Och glömmer bort att Trädgården faktiskt stänger redan klockan ett och att tiden nästan är förbi. Där någonstans slutar kvällen, vi sätter oss på olika tunnelbanor hem och säger att nästa gång, då bestämmer vi innan och så går vi någonstans vi verkligen vill! Nu längtar jag inte efter något mer än min säng och den nyinköpta tidningen som jag köpte som gottgöring.